”Skjut mig”

Kalendern visade den 12 mars 2007. En italienare och en norrman varsin sida av ett grönt, filtklätt bord. De spelade kort. Om 6,3 miljoner kronor. Om en ärofylld titel.

Andreas Hoivold vann EPT Dortmund medan Cristiano Blanco kom tvåa.

Hoivold blev några miljoner rikare och erkänd som en av Europas duktigaste pokerspelare.

Den 28 augusti startade European Poker Tour igen och självklart kommer Andreas att vara med. Det är hans jobb. Men någon självklarhet är det dock inte. Det är ett mirakel att han ens lever.

Allt logiskt säger att Andreas Hoivold skulle ha mist sitt liv i april 1994.

Bad om att få dö

– Jag var på väg hem till Kristiansand. Jag var ofta i Vennesla under den perioden så jag minns inget speciellt från just denna bilfärd men jag hamnade in en svår frontalkrock. Bägge bilarna höll en hastighet på 70-80 km/h när vi krockade. Det var värsta tänkbara sättet som bilarna slog in i varandra på, halvvägs in i förarsätet på varandra. Det gick inte bra. Jag överlevde men det gjorde inte den andra personen, berättar Andreas och tittar ner i golvet.

Vi sitter på ett hotellrum i Las Vegas. Vi hade länge pratat om att Andreas skulle berätta om sin olycka i en intervju med mig. Jag hade länge velat fråga men drog mig för att göra det och jag tror att han drog sig för att berätta om olyckan.

Andreas får en grötig röst när han fortsätter att berätta om vad som hände. Mannen som går under nicket ” Tegneseriesamleren”, norrmannen som alltid ler, bär varje dag med sin minnena från olyckan. Minnena och smärtan.

– Jag satt i bilen en timme innan de fick ut mig. Jag frågade om de inte kunde skjuta mig. Jag hade så fruktansvärt ont. De trodde att det var ett självmordsförsök, eftersom jag bad dem om det, men de förstod ganska snabbt att så inte var fallet.

– Då jag satt där var jag inte kul att ha och göra med. Jag fick en att klippa loss bältet så att jag kunde börja andas igen. Alla revben var brutna på högra sidan och lungan var punkterad. Då är det jobbigt att andas. Högerbenet satt i skulderbladet. Vänsterarmen var helt bruten, den var helt pulveriserad.

– Ansiktet var fullt av sår. Över och underkäken var bruten. Kraniet var brutet. Vänstra knäet var helt inslaget, lårbenet gick genom höften. Jag bröt ryggen på två ställen. Det vänstra knäet hade slagit sig in i vänstra testikeln så den var helt svart en månad efteråt.

– Så satt jag i flera timmar.

Fyra dagar i koma

Hoivold som var 21 år när det hände låg i koma i fyra dagar. Hans tillstånd var länge kritiskt. På grund av inre blödningar miste han två liter blod varje dag. Sista gången han slutade andas av sig själv var 14 dagar efter olyckan.

– Jag hade extrema smärtor. När jag väl vaknat ur koman tog det en vecka innan jag kunde sova igen. Efter tre dagar fick jag hög feber, mellan 40 och 43 grader i en vecka. Jag hade så många infektioner i kroppen och hade så många brott i kroppen att det tog tio dagar innan de vågade operera mig.

Smärtorna var så starka att den höga, och efter vart 60 kilo lättare kroppen, att den smärtstillande medicinen till slut inte hjälpte. Doser som var anpassade för en man som väger 120 kg räckte inte.

– Jag hade stora problem att få läkarna att ge mig högre smärtstillande doser. De sa att jag måste ha gått på narkotika förut för att jag tålde så mycket. Det gick så långt att de ville få mig att erkänna att jag gått på narkotika innan så skulle jag få så mycket jag behövde. Men jag hade ju aldrig använt narkotika innan men de trodde mig inte. Det var väldigt slitsamt om man ska uttrycka det milt.

Sjukhuset skickade in flera psykologer till Andreas under de två, tre månaderna han låg där. Alla undrade om han använde narkotika.

– De måste ha tyckt att jag var dum i huvudet. Huvudet var det enda som inte var skadat så jag skickade iväg dem en efter en. Jag sa bara ”Detta orkar jag inte med, jag förstår varför du är här”.

Läkarna berättade för Andreas att han aldrig hade överlevt om han inte varit så pass vältränad som han var eller om han hade varit rökare.

– Jag skulle inte ha överlevt, konstaterar Andreas.

Överlevde gjorde han men mardrömmen var inte över för det. Efter två, tre månader på sjukhus, följt av sex månader i rullstol bar det av till fängelse i fem månader.

– Jag var tvungen att åka in och sona för mitt brott. Jag blev dömd för oaktsamhet och dråp. Det var tungt. Jag förstod ingenting och tyckte att jag hade fått tillräckligt med straff ändå.

I fängelset

Enligt Andreas var det mycket oklarheter kring olyckan. Experter från Statens Forskningsinstitut konstaterade att bromsspåren på olycksplatsen var från två bilar men det blev aldrig framlagt. Bilen till den unga kvinnan som dog blev skrotad några timmar efter olyckan.

- Hon jag kraschade med hade tagit valium men det tog de ingen hänsyn till. Det var en del omständigheter kring olyckan som var osäkra men jag fick överklagan avvisad. Jag ställde många frågor. Jag visste att jag hade kört för fort men inte hur mycket. Jag minns ingenting.

Andreas röst är bättre nu. Även livet hans. Andreas verkar lycklig när han sitter tillsammans med sin flickvän, Anna-Lena Risdal, och snackar med Nettavisen på hotellrummet här i Vegas. Andreas fortsätter att berätta om när han satt fängslad i Kristiansand.

- Jag var så dålig att jag var tvungen att gå till arbetsterapeut tre gånger i veckan för att de skulle kunna hålla mig fängslad. Det kom narkotika in i fängelset medan jag satt där. Jag var den enda som då och då kom utanför fängelset och självklart antog fängelsevakterna att det kom från mig.

Varje dag blev hans rum genomsökt av plitar och slängde ner alla hans saker på golvet. Andreas var tvungen att sitta naken i sin cell i sju timmar för att de ville att han skulle knäckas.

- Jag sa till dem att jag aldrig skulle ta med narkotika in och att de kunde leta hur mycket de ville. Jag var inte som de andra kriminella där inne.

Den kvinnliga fångvaktaren svarade honom kort att de andra var knarkare och att han var dömd för dråp. Senare visade det sig att det var svärmor till en av de intagna som smugglade in narkotika till fängelset.


Foto: Paul Weaver


Miste sonen
Väl utanför fängelset kunde livet fortsätta för Andreas Hoivold. De fysiska smärtorna var fortfarande där men han var i livet och han hade avtjänat sitt fängelsestraff. Tack vare stödet från sin flickvän och sin familj var han klar att starta livet på nytt.

Han blev pappa till en son någon månad senare. Honom miste han.

11 efter olyckan orkar han fortfarande inte prata om detta. Han kan prata om dödsolyckan och fängelsestraffet men sonens spädbarnsdöd är för tung att bära.

När man möter Andreas Hoivold idag är det svårt att förstå hur tunga stunder han haft i sitt liv. Han haltar lite men humöret tyder på att man möter en person som aldrig upplevt motgång. Andreas har alltid ett leende på läpparna och har alltid till att stanna till och snacka med andra, både om det är vänner eller om de är fans.

- Det hjälper inte att vara deppig och sur. Jag försöker vara positiv. Förut var jag lite svår att ha och göra med. Det var aldrig några andra som märkte det men familjen gjorde det. Jag har fortfarande problem med smärtor och det lät jag gå ut över familjen. För några år sedan bestämde jag mig för att förändra mig och slutade med ganska starka mediciner.

- Sedan jag slutade med dem har jag börjat fungera bättre. Men mycket går ut på att jag bestämmer mig för att om jag har en dålig dag så ska inte det gå ut över någon annan. I alla fall inte i mer än fyra sekunder, skrattar Andreas.

Nu när EPT börjar är Andreas en av favoriterna till vinst. 35-åringen har som uttalat mål att vara den första att vinna två EPT-turneringar. Det drömmer nog också pokerbranschen om. – Hoivold är en av de mest karismatiska och populäraste spelarna i Europa med sitt goda humör och sin pratglada personlighet.

- Jag gillar när det är mycket action. Det är ju roligare att titta på sådant spel än de som bara sitter och spelar tight. När man spelar poker kan man antingen sitta och vara gravallvarlig och hålla käften hela tiden eller sitta och snacka och göra något roligt av det, Andreas ler.

Han föredrar uppenbarligen den senare alternativet.

Norges bästa spelare?
Det fungerade utmärkt i Dortmund då han fick motståndarna att syna varje gång han hade en bra hand och att kasta varje gång han hade en dålig.

Hur bra han är på poker vet han inte själv.

- Det är svårt att svara på. Jag är inte dålig för och säga så. Jag tycker att jag spelar bra och att jag har ett bra spel i mig men det är en svår fråga.

Därför frågar vi Åge Spets som blev årets pokerspelare i Norge 2006.

- Jag tycker att Andreas är bäst i Norge. Jag tror att han kan gå långt där ute i världen, säger Spets om pokerspelaren Andreas Hoivold.

Andreas har redan gått långt.


Stort tack till Roy Kvatningen och Nettavisen.no för att jag fick chansen att översätta och dela med mig av denna artikel även till de svenska läsarna.