But they were suited
But they were suited, är en sorts dåres försvarstal när han spelat en pott som han inte borde spela, och någon kritiserar hans spel efter att ha blivit utdragen. Live hörs det allt som oftast. Är det ett bra spel, eler ej, att spela två kort i samma färg? Jag sprang på en härlig länk häromdagen, se forumet för länken, till Pokerrooms sammanställning över Expected Value för alla olika händer. Det var en mycket intressant läsning. Här handlade det nämligen inte om några teoretiska resonemang, utan om kalla hårda fakta några miljoner händer (122 miljoner händer, så lita på att siffrorna är korrekta) på nätet var analyserade över alla spelare (så man får en bra bild över hur genomsnittsspelaren spelar).
18+. Regler & villkor gäller.
AA var givetvis bäst hand, följd av KK och så vidare. Men det är inte så intressant, utan om vi tittar i botten av listan i stället så fick man sig en överraskning! De tio sämsta händerna (alltså observera nu, EV i faktiskt spelade händer) var: 
32s,
72s,
94s,
83s,
A2o,
52s,
92s,
J2s,
K3o och
73s.
Håll i hatten, här blåser det tänkte jag. Vad fan beror detta på! Hur kan 72s komma näst sist i listan, medan 72o nästan kommer i mitten i EV-tabellen (fortfarande som stor nettoförlorare dock).
Det tog ett litet tag innan polletten ramlade ner. Det här var ju faktiskt spelade händer, och genomsnittsspelaren har läst en bok om hur dålig hand 72 är, och kastar den fort. Men det är något magiskt när korten är i samma färg, så samma spelare tar en flopp med 72s för att han är nyfiken, och sedan bär det iväg. Helt klart, i pincip alla skräphänderna som var i färg låg sämre än sina ofärgade kusiner, och det var ingen slump. Folk spelar två kort i samma färg alldeles för hårt. Det är bra för oss som inte gör det.
Notera också att skräphänder som A2o och K3o kommer riktigt långt ner i listan av just anledningen att det är svårt att släppa ett ess. Låt oss jubla över denna tendens!
Men man kan se en hel del riktigt intressanta saker i tabellerna. Låt oss titta på handen T8o och T8s.
T8o är en nettoförlorare i alla positioner (precis som väntat) även om det är ganska marginellt i sena positioner.
T8s är en nettoförlorare i tidig position, blir marginell vinnare i mitten och sen position.
Ni som vet hur jag spelar vet att jag anser suited connectors (som T9s, 76s osv) vara ett potent vapen om man vet vad man sysslar med. Exemplet ovan visar att jag (och litteraturen) har rätt i detta.
När du startar med två kort i färg, så har du runt 5-6 procents chans att få färg när alla fem korten ligger på floppen. Denna låga siffra är ju inte varför vi spelar kort i samma färg (alltså, släng 72s) men det är varför en normalt förlorande hand helt plötsligt blir marginellt vinnande.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Om ditt färginnehav gör att du vinner 20 procent av gångerna i stället för 15 procent, så har du inte ökat dina vinstchanser med 5 procent utan med 5 procentenheter, det vill säga en 33-procentig ökning!
Låt oss ta ett sista exempel: den 24/9 hade jag gjort en dagens som behandlade hur du spelade AJo på big blind efter det att UTG gjort en (något mindre än) en standardhöjning, och knappen synat, i no-limit cashgame. Det blev lite diskussioner på forumet angående den handen, alla höll inte med mig i rådet att slänga handen, utan ville syna. Läs själv på http://www.poker.se/forum/viewtopic.php?t=380 och säg vad du tycker. Diskussion är nämligen bra. Kontentan var i alla fall att en bra spelare nog skall spela AJo i det här läget, medan medelspelaren bör låta bli och det var precis min tanke. Men låt oss nu tänka tanken att handen var AJs i stället nu är det helt plötsligt en solklar syn.
Anta att floppen kommer AT7, med ett kort i din färg. Du checkar så klart, UTG betar så klart, knappen lägger sig, och det är du. Har UTG AK? KK? AQ? Eller ett sämre ess än du har? Hur ska du veta det? Hade din hand varit AJo, så hade du nog varit tvungen att lägga dig (om du inte har en bra dead på spelaren). Men nu är din hand AJs, och det kan därför vara värt att ta och kika på ett kort till om stackarna är tillräckligt djupa kommer en J eller ett i din färg (helst 8 eller 9 i din färg) så har du helt plötsligt en hand som det är värt att gambla ganska hårt med du kan leda i handen, du kan råka bluffa bort AK eller AQ, och om du råkar få syn så har du många kort (alla i din färg och en eventuell hålstege) att köpa ut med. Observera att jag inte säger att du tvunget skall ta synen på floppen, men under rätt förutsättningar så kan det vara värt att gå vidare.
32s,
72s,
94s,
83s,
A2o,
52s,
92s,
J2s,
K3o och
73s.
Håll i hatten, här blåser det tänkte jag. Vad fan beror detta på! Hur kan 72s komma näst sist i listan, medan 72o nästan kommer i mitten i EV-tabellen (fortfarande som stor nettoförlorare dock).
Det tog ett litet tag innan polletten ramlade ner. Det här var ju faktiskt spelade händer, och genomsnittsspelaren har läst en bok om hur dålig hand 72 är, och kastar den fort. Men det är något magiskt när korten är i samma färg, så samma spelare tar en flopp med 72s för att han är nyfiken, och sedan bär det iväg. Helt klart, i pincip alla skräphänderna som var i färg låg sämre än sina ofärgade kusiner, och det var ingen slump. Folk spelar två kort i samma färg alldeles för hårt. Det är bra för oss som inte gör det.
Notera också att skräphänder som A2o och K3o kommer riktigt långt ner i listan av just anledningen att det är svårt att släppa ett ess. Låt oss jubla över denna tendens!
Men man kan se en hel del riktigt intressanta saker i tabellerna. Låt oss titta på handen T8o och T8s.
T8o är en nettoförlorare i alla positioner (precis som väntat) även om det är ganska marginellt i sena positioner.
T8s är en nettoförlorare i tidig position, blir marginell vinnare i mitten och sen position.
Ni som vet hur jag spelar vet att jag anser suited connectors (som T9s, 76s osv) vara ett potent vapen om man vet vad man sysslar med. Exemplet ovan visar att jag (och litteraturen) har rätt i detta.
När du startar med två kort i färg, så har du runt 5-6 procents chans att få färg när alla fem korten ligger på floppen. Denna låga siffra är ju inte varför vi spelar kort i samma färg (alltså, släng 72s) men det är varför en normalt förlorande hand helt plötsligt blir marginellt vinnande.
Eller uttryckt på ett annat sätt: Om ditt färginnehav gör att du vinner 20 procent av gångerna i stället för 15 procent, så har du inte ökat dina vinstchanser med 5 procent utan med 5 procentenheter, det vill säga en 33-procentig ökning!
Låt oss ta ett sista exempel: den 24/9 hade jag gjort en dagens som behandlade hur du spelade AJo på big blind efter det att UTG gjort en (något mindre än) en standardhöjning, och knappen synat, i no-limit cashgame. Det blev lite diskussioner på forumet angående den handen, alla höll inte med mig i rådet att slänga handen, utan ville syna. Läs själv på http://www.poker.se/forum/viewtopic.php?t=380 och säg vad du tycker. Diskussion är nämligen bra. Kontentan var i alla fall att en bra spelare nog skall spela AJo i det här läget, medan medelspelaren bör låta bli och det var precis min tanke. Men låt oss nu tänka tanken att handen var AJs i stället nu är det helt plötsligt en solklar syn.
Anta att floppen kommer AT7, med ett kort i din färg. Du checkar så klart, UTG betar så klart, knappen lägger sig, och det är du. Har UTG AK? KK? AQ? Eller ett sämre ess än du har? Hur ska du veta det? Hade din hand varit AJo, så hade du nog varit tvungen att lägga dig (om du inte har en bra dead på spelaren). Men nu är din hand AJs, och det kan därför vara värt att ta och kika på ett kort till om stackarna är tillräckligt djupa kommer en J eller ett i din färg (helst 8 eller 9 i din färg) så har du helt plötsligt en hand som det är värt att gambla ganska hårt med du kan leda i handen, du kan råka bluffa bort AK eller AQ, och om du råkar få syn så har du många kort (alla i din färg och en eventuell hålstege) att köpa ut med. Observera att jag inte säger att du tvunget skall ta synen på floppen, men under rätt förutsättningar så kan det vara värt att gå vidare.
