Att floppa ett monster
När jag började spela poker blev jag så upphetsad de gånger jag floppade riktigt bra händer att jag glömde bort mitt huvudmål: att vinna så många marker som möjligt. Med marginella händer funderade jag mycket på vad mina motståndare hade och om jag kunde slå det, men med en bra hand ville jag bara få in alla marker i potten så fort som möjligt.
Bra händer kan betyda stora potter. Men med en bra hand är det ännu viktigare att tänka strategiskt och att lista ut hur stark din motståndares hand är. Om du tror att den är svag kan du slöspela handen och kanske få ut ett extra bet av det om han tror att du bluffar eller så kan han med lite tur bluffa själv. Om du tror att hans hand är stark kan du låta honom satsa åt dig, för att höja på turn eller river och få ut maximalt med värde.
I Borgata Poker Open år 2003 höjde jag, för att variera mitt spel, UTG med T♦ 9♦. Jag fick syn av två spelare, inklusive Bobby Thompson i lilla mörken. Floppen kom 8 7 6, vilket gav mig nötstegen. Bobby tog kommandot med ett pottbet, och båda vi andra synade. På turn kom ett ess och han satsade igen. Jag hade fortfarande nötterna, och med min bristande erfarenhet tänkte jag inte på vad mina motståndare kunde ha. Istället blev jag girig och synade bara igen, i hopp om att även den tredje spelaren skulle syna.
Om jag hade tänkt lite skulle jag ha satt Bobby på minst tvåpar, och den tredje spelaren på stegdrag med något i stil med J T. Jag borde ha gått all-in i det läget, för att ge stegdraget dåliga odds, och anta att Bobby skulle syna. Istället synade jag bara och den tredje spelaren lade sig. När ett andra ess kom på rivern och Bobby tryckte in alla marker han hade, fick jag ett väldigt svårt beslut. Det slutade med att jag blev av med alla mina marker mot hans pocketsexor och därmed kåk.
Om jag hade gått all-in på turn hade resultatet kunnat bli ett annat. Genom att tvinga Bobby att ta ställning till om han ville syna en all-in kunde jag mycket väl ha tvingat ut honom ur handen.
Året därpå, i samma turnering, hade jag den väldigt aggressive Jimmy-Jimmy Cha till höger om mig. Han höjde i sen position och jag återhöjde med pockettior. Han synade, och vi spelade heads-up. Floppen kom T högt med två spader, vilket återigen gav mig nötterna. Den här gången funderade jag dock på vad han kunde ha. Pocketpar i nior, knektar eller damer var definitivt möjligt. Om han inte hade det kunde han mycket väl ha överkort. Jimmy checkade inte alls ovanligt med tanke på att jag tagit kommandot före floppen. Jag bestämde mig för att jag skulle satsa med min hand istället för att slöspela den, eftersom han är så aggressiv. Och visst check-höjde han all-in och jag synade. Den här gången gulade jag på rätt sätt, genom att få in alla mina marker som 3-mot-1-favorit mot hans färgdrag.
Det finns alltid en risk att du är slagen av en bättre hand. I en tv-sänd turnering på Plaza höjde jag med pockettior och blev synad av stora mörken. På floppen kom Q Q T, vilket gav mig kåk. Men min motståndare check-synade min satsning på floppen med så mycket skådespeleri att jag satte honom på minst en dam. På turn kom en kung, och han check-höjde mig. Jag slog A Q eller Q J, men inte K Q eller Q T, så jag saktade ned och synade bara. När han satsade ett lågt belopp på river synade jag bara,eftersom jag misstänkte att han hade mig slagen, och visst vände han upp Q T för en högre kåk. Jag floppade ett monster och drog ändå dött! Genom att analysera hans spel och läsa honom kunde jag spara värdefulla marker och kom till sist fram till finalbordet.
Så bli inte så upphetsad när du floppar ett monster att du glömmer bort att sätta din motståndare på en hand. Många marker flyttas runt varje dag, och du vill att de ska flyttas till din stack.
Richard Brodie
Full Tilt Proffs