PL Omaha rebuy
Turneringar i pot-limit omaha körs ofta med återköp. Eftersom spelet har så hög varians är det ett av de mest vällämpade för återköpsturneringar, vilket ger många återköp och ökar prissummorna. Dessutom innebär återköp en fördel för de bra spelarna, eftersom det uppstår så många marginella all-in-situationer i PLO och de då kan få viss kontroll över den kortsiktiga variansen i spelet.
I en PLO-turnering utan återköp kommer en bra spelare ofta att få in alla sina pengar på endera sidan av en väldigt jämn uppgörelse, väldigt starka draghänder mot färdiga händer som fulla wrapdrag (t.ex. J T 7 6 på brädan 9 8 x) med färgdrag mot ett set. De här situationerna har väldigt hög varians och uppstår ofta, och bra spelare slås ofta ut ur turneringar av dem. Bra spelare tenderar att ha en spelstil som ger lägre varians, vilket följer teorin att de har ett stort övertag gentemot bordet och att de därför helst inte vill riskera att hamna i situationer med hög varians, eftersom de då har lägre fördel än vanligtvis. Men i PLO är den här sortens situationer ofta oundvikbara.
I kontantspel kan bra spelare ofta reducera sin varians genom spela klart en hand flera gånger. Detta sker efter att alla spelare som är kvar gått all-in, de kan då komma överens om att lägga ut alla fem kort två eller tre gånger om pengarna åkt in före floppen. Om de hamnat all-in efter floppen kan de komma överens om att lägga ut turn och river två eller tre gånger, och om pengarna åkt in på turn lägger de upp riverkortet mer än en gång. Du vinner sedan en lika stor del av potten som andelen brädor du vinner: om du vinner 50 % av gångerna får du halva potten; 1/3 av gångerna 1/3 av potten och så vidare. Den här sortens överenskommelse reducerar variansen. I det mest extrema fallet, tänk dig en situation i vilken din motståndare har en enda out i leken och går med på att dela turn och river mer än en gång. Om du går med på det är du garanterad minst halva potten även om du råkar ut för den enda outen i ena fallet. Du undviker en katastrof i den matematiska variansen, och bra spelare tycker om att skapa situationer där de har högre chans att uppfylla sin matematiska förväntan. Ju fler gånger du ger en giv, desto närmare kommer du att komma din matematiska förväntan.
Återköp i turneringar fungerar på ett liknande sätt. När den matematiska katastrofen slår till och spelaren förlorar handen kan han köpa in sig igen och få en till chans. Under de första timmarna i turneringen förhindrar det spelaren från att ges den där enda dödsstöten från mattegudarna. Återköp är som att ge en giv mer än en gång.
Så återköp är en fördel för den bra spelaren. Men att hantera dem handlar till stor del om att arbeta för att de ska vara just en fördel. Det finns två huvudsakliga sätt att spela med återköp. Det första är återköpa ofta, att ta chanser under återköpsperioden och försöka samla ihop många marker till nästa fas i turneringen. Eftersom du kan återköpa, lyder argumentet, kan du gambla mer eftersom du kan tackla situationerna med högre varians utan att bli utslagen om du förlorar dem.
Dessutom: även om du skulle förlora många av de situationerna och återköpa ofta finns markerna kvar vid ditt bord och väntar på att få återgå till din stack, under förutsättning att du tror att du är en mycket bättre spelare än dina motståndare vid bordet. Om du vet att du har ett övertag gentemot dina motspelare, återköp då på, för även om du skulle förlora ytterligare inköp kommer du förr eller senare att få tillbaka alla de där markerna. I en återköpsturnering med många marker i spel kommer du om du använder en strategi där du återköper ofta att antingen sitta med en jättestack eller spela med motståndare som har en massa marker du kan vinna av dem vid bordet när återköpsperioden är slut
Den här strategin kan vara lönsam för en mycket bra spelare under två omständigheter. Först och främst att bordet du sitter vid inte bryts. Om du ska anamma en högvarians-strategi måste du kolla upp i vilken ordning borden kommer att brytas redan före turningen börjar, så att du är säker på att ditt bord inte kommer att brytas strax efter återköpsperioden. Enkelt uttryckt: om markerna inte finns kvar så att du kan ta tillbaka dem om du lagt mängder med pengar på återköp, finns det heller inte någon poäng med strategin, och det enda du har lyckats åstadkomma är slöseri med pengar. Om de andra spelarna vid bordet kommer att försvinna och ta med dig dina marker, så att du inte kan vinna tillbaka dina pengar, fördela inte markerna på de andra spelarna.
Den andra är att även om du planerar att begagna dig av en strategi med hög varians måste du försäkra dig om att inte återköpen rusar iväg så långt att du inte har någon rimlig chans att gå med vinst. Jag har sett många spelare i återköpsturneringar köpa in sig så många gånger att de gått back om de inte slutat på tredje plats eller bättre. Det är förstås fullständigt galet och behöver inte förklaras närmare.
Den andra strategin i återköpsturneringar är mer konservativ. Låt de galna återköparna ge dig extra odds både i turneringen och i varje giv de spelar. Om du vet att dina motståndare kommer att gambla som besatta under återköpsperioden kan du dra fördel av det genom att spela konservativt och vinna stort när du har nötterna mot dem.
I kontantspel spelar du lösare i tighta spel eftersom du därmed kan bluffa oftare, och det måste du göra för att få betalt i större konfrontationer. Om ingen betalar dig, vilket händer i tighta spel, borde du bluffa av två skäl: för att motståndarna foldar oftare så att du kan bluffa oftare, och för att bluffarna i sig själva har högre värde även när du blir synad, eftersom det kan leda till att de tighta spelarna betalar av dig ofta.
I ett löst spel borde du å andra sidan själv spela tight. För det första blir ditt bluffvärde nästan noll. Motståndare som synar väldigt frekvent blir nästan omöjliga att bluffa, så dina bluffar saknar nästan helt värde, och dessutom får du nästan inget extra värde alls av att få dina bluffar synade ibland, eftersom dina motståndare betalar av ändå. Pengar spenderade på bluffar är bortslösade pengar mot motståndare som kommer att betala av oavsett om de ser dig bluffa eller inte. Varför lägga pengar på att annonsera för kunder som kommer att köpa din produkt oavsett?
Återköpsperioden i en återköpsturnering skapar ofta en situation liknande den i ett väldigt löst kontantspel. Folk spelar väldigt löst, så du kan luta dig tillbaka, spela tight och ha nötterna mot dem. De ger dig extra odds i i princip varje hand liksom i själva turneringen. Att spela tight gör att du inte kommer att göra lika många återköp, så i snitt kommer du att ha investerat mycket mindre i turneringen än de lösare spelarna. Trots att du köpt in dig färre gånger kommer du att spela för exakt samma prissummor som dina motståndare, vilket ger dig bättre avkastning på din totala investering än de får.
Både den lösa och den tighta strategin har fördelar. Om du ska spela löst måste du vara säker på att du är en bättre spelare än dina motståndare, och på att ditt bord inte kommer att brytas. Om ditt bord bryts snabbt spelar det ingen roll hur duktig du är, du borde spela tightare ändå. Och om du känner att du är en sämre spelare borde du göra allt du kan för att minska din varians, och spela tightare under återköpsperioden.
I kontantspel kan bra spelare ofta reducera sin varians genom spela klart en hand flera gånger. Detta sker efter att alla spelare som är kvar gått all-in, de kan då komma överens om att lägga ut alla fem kort två eller tre gånger om pengarna åkt in före floppen. Om de hamnat all-in efter floppen kan de komma överens om att lägga ut turn och river två eller tre gånger, och om pengarna åkt in på turn lägger de upp riverkortet mer än en gång. Du vinner sedan en lika stor del av potten som andelen brädor du vinner: om du vinner 50 % av gångerna får du halva potten; 1/3 av gångerna 1/3 av potten och så vidare. Den här sortens överenskommelse reducerar variansen. I det mest extrema fallet, tänk dig en situation i vilken din motståndare har en enda out i leken och går med på att dela turn och river mer än en gång. Om du går med på det är du garanterad minst halva potten även om du råkar ut för den enda outen i ena fallet. Du undviker en katastrof i den matematiska variansen, och bra spelare tycker om att skapa situationer där de har högre chans att uppfylla sin matematiska förväntan. Ju fler gånger du ger en giv, desto närmare kommer du att komma din matematiska förväntan.
Återköp i turneringar fungerar på ett liknande sätt. När den matematiska katastrofen slår till och spelaren förlorar handen kan han köpa in sig igen och få en till chans. Under de första timmarna i turneringen förhindrar det spelaren från att ges den där enda dödsstöten från mattegudarna. Återköp är som att ge en giv mer än en gång.
Så återköp är en fördel för den bra spelaren. Men att hantera dem handlar till stor del om att arbeta för att de ska vara just en fördel. Det finns två huvudsakliga sätt att spela med återköp. Det första är återköpa ofta, att ta chanser under återköpsperioden och försöka samla ihop många marker till nästa fas i turneringen. Eftersom du kan återköpa, lyder argumentet, kan du gambla mer eftersom du kan tackla situationerna med högre varians utan att bli utslagen om du förlorar dem.
Dessutom: även om du skulle förlora många av de situationerna och återköpa ofta finns markerna kvar vid ditt bord och väntar på att få återgå till din stack, under förutsättning att du tror att du är en mycket bättre spelare än dina motståndare vid bordet. Om du vet att du har ett övertag gentemot dina motspelare, återköp då på, för även om du skulle förlora ytterligare inköp kommer du förr eller senare att få tillbaka alla de där markerna. I en återköpsturnering med många marker i spel kommer du om du använder en strategi där du återköper ofta att antingen sitta med en jättestack eller spela med motståndare som har en massa marker du kan vinna av dem vid bordet när återköpsperioden är slut
Den här strategin kan vara lönsam för en mycket bra spelare under två omständigheter. Först och främst att bordet du sitter vid inte bryts. Om du ska anamma en högvarians-strategi måste du kolla upp i vilken ordning borden kommer att brytas redan före turningen börjar, så att du är säker på att ditt bord inte kommer att brytas strax efter återköpsperioden. Enkelt uttryckt: om markerna inte finns kvar så att du kan ta tillbaka dem om du lagt mängder med pengar på återköp, finns det heller inte någon poäng med strategin, och det enda du har lyckats åstadkomma är slöseri med pengar. Om de andra spelarna vid bordet kommer att försvinna och ta med dig dina marker, så att du inte kan vinna tillbaka dina pengar, fördela inte markerna på de andra spelarna.
Den andra är att även om du planerar att begagna dig av en strategi med hög varians måste du försäkra dig om att inte återköpen rusar iväg så långt att du inte har någon rimlig chans att gå med vinst. Jag har sett många spelare i återköpsturneringar köpa in sig så många gånger att de gått back om de inte slutat på tredje plats eller bättre. Det är förstås fullständigt galet och behöver inte förklaras närmare.
Den andra strategin i återköpsturneringar är mer konservativ. Låt de galna återköparna ge dig extra odds både i turneringen och i varje giv de spelar. Om du vet att dina motståndare kommer att gambla som besatta under återköpsperioden kan du dra fördel av det genom att spela konservativt och vinna stort när du har nötterna mot dem.
I kontantspel spelar du lösare i tighta spel eftersom du därmed kan bluffa oftare, och det måste du göra för att få betalt i större konfrontationer. Om ingen betalar dig, vilket händer i tighta spel, borde du bluffa av två skäl: för att motståndarna foldar oftare så att du kan bluffa oftare, och för att bluffarna i sig själva har högre värde även när du blir synad, eftersom det kan leda till att de tighta spelarna betalar av dig ofta.
I ett löst spel borde du å andra sidan själv spela tight. För det första blir ditt bluffvärde nästan noll. Motståndare som synar väldigt frekvent blir nästan omöjliga att bluffa, så dina bluffar saknar nästan helt värde, och dessutom får du nästan inget extra värde alls av att få dina bluffar synade ibland, eftersom dina motståndare betalar av ändå. Pengar spenderade på bluffar är bortslösade pengar mot motståndare som kommer att betala av oavsett om de ser dig bluffa eller inte. Varför lägga pengar på att annonsera för kunder som kommer att köpa din produkt oavsett?
Återköpsperioden i en återköpsturnering skapar ofta en situation liknande den i ett väldigt löst kontantspel. Folk spelar väldigt löst, så du kan luta dig tillbaka, spela tight och ha nötterna mot dem. De ger dig extra odds i i princip varje hand liksom i själva turneringen. Att spela tight gör att du inte kommer att göra lika många återköp, så i snitt kommer du att ha investerat mycket mindre i turneringen än de lösare spelarna. Trots att du köpt in dig färre gånger kommer du att spela för exakt samma prissummor som dina motståndare, vilket ger dig bättre avkastning på din totala investering än de får.
Både den lösa och den tighta strategin har fördelar. Om du ska spela löst måste du vara säker på att du är en bättre spelare än dina motståndare, och på att ditt bord inte kommer att brytas. Om ditt bord bryts snabbt spelar det ingen roll hur duktig du är, du borde spela tightare ändå. Och om du känner att du är en sämre spelare borde du göra allt du kan för att minska din varians, och spela tightare under återköpsperioden.
