Jag kan lura dig var jag vill...
Full Tilt-historien har utvecklats från ett missöde med den amerikanska juridiken till att bli en riktig bajsmacka. Två av pokerns stora profiler, Howard Lederer och Chris Ferguson, utpekas som centralgestalter i en påstådd bedrägerihärva där spelarnas pengar ska ha gått till att smörja det egna kråset. Inte ens den Store Phil Ivey har klarat sig utan att få händerna nedsolkade av den här mycket olustiga och smutsiga historien.
För ett tag sedan nystades en annan härva upp, med vad som hade utmålats som en ny supertalang i centrum. ”Girah” var underbarnet som tränats av självaste Jungleman, och som nu skulle ta nosebleedpokern med storm. Det visade sig vara inget annat än en skamlös scam, ett bländverk iscensatt av en annan spelare, Haseeb Quereshi, för att plocka godtrogna människor på pengar.
Jag förstår inte att det ska vara så svårt att skilja på mitt och ditt. Klart är dock att jag varit naiv och godtrogen, och trott alldeles för gott om min egen bransch. Där det finns pengar kommer de giriga att flockas som gamar över ett döende djur. Pokerbranschen är inget undantag. Samtidigt är det viktigt att påpeka att det också finns företag som sköter sig på ett föredömligt sätt, och som arbetar seriöst utifrån de uppställda ramarna. Tricket är att identifiera dessa, hålla ned summorna på pokerkontona och inte använda dem som en bank, och tillammans försöka ställa större krav på företagen vi spelar hos.
Hur som, jag ställer mig här i hörnet med de godtrognas dumstrut på. Det står redan ett gäng här.
