Sorry sis
I går skulle jag vara lite så där pojkspoligt häftig å gasa upp min lilla mini från 0-100 på fyra sekunder. Lillebror tjöt av lycka. Lillasyrran gallskrek av ilska.
– Siiimmooooooon!!
Jag hann inte skriva något om mitt senaste livespel idag. Får komma senare. Som plåster på såren länkar jag till en fantastisk krönika av Fredrik Backman. (Tips från Linkan). Okända människor som med ord kan beröra ända in i benmärgen är stora för mig.
Om de dessutom kan lära mig något, ja, då är det som en tårögd julafton. I fortsättningen tar jag det jäkligt lugnt med kärran. Vare sig det är en tom landsväg eller inte. Det är dags att växa upp. Förlåt systra mi.
