Dag att ympa i facebookträsket
Jag började med rask fart närma mig sexhundra vänner på Facebook, och hade lagt till varenda person som någon gång passerat revy i mitt liv. Det är en både dålig och rätt meningslös idé, speciellt som det tar allt längre tid att försöka sålla i vännernas statusuppdateringar för att få den information som man tycker är relevant och / eller underhållande. Efter en viss tids kontemplering bestämde jag mig idag för att faktiskt försöka bringa lite reda i en databas av vänner och bekanta. Kriteriet för att vara kvar var rätt enkelt: har jag haft kontakt med personen de senaste månaderna på facebook, eller finner det sannolikt att jag kan komma att ha det det kommande året så behåller jag kontakten. Annars trycker jag på “erase” och personen återförs till glömskans allé.
Det fanns alltså ingen kvalitativ bedömning inblandat i det hela, utifrån vilka jag gillade eller ej (jag har inga facebookkontakter jag ogillar. De som fanns på listan pendlade mellan “positiv men ytlig bekantskap” till “djup, bestående och vrickad relation”.
Jo, en sak till. Rena interna jobbkontakter kunde jag också stryka. Jag har andra kanaler för jobbet. På så sätt väljer jag nu att göra facebook till en ren icke-jobb-kanal. Endast kollegor jag har en utanför-jobbet-relation med fick hänga kvar. Utifrån detta minskade idag min facebooklista med hundra kontakter.
Jag vill nu lägga in en brasklapp och meddela att det kan ha rykt någon för mycket, i ren triggerhappiness. Istället för att sitta och tjura, dra ett mail eller ett meddelande på fejjan så löser vi det. Jag är inte den som är den.
