Mot dåliga spelare fungerar bluffar sällan då många motspelare tenderar ha svårt att släppa sina händer, och övervärderar sina kort, medan bra motspelare snabbt utnyttjar situation om du bluffar för ofta.
Bra pokerspel kräver dock ett visst mått av bluffande, en bluff-frekvens. Du behöver spela på samma sätt med ett visst mått av svaga händer som du gör med de riktigt starka för att få motståndarna att syna av en del av dina satsningar med de bästa händerna. Dessutom ger du dina sämsta händer en viss vinstchans när bluffarna går hem.
På samma sätt spelar du ibland dina bästa händer som om de vore sämre. Detta kallas att slowspela, och är också en form av bluff som dock också görs för ofta av en del oerfarna spelare.
Nyckeln till bra poker är att balansera sitt spel på ett sätt för att bli svårläst och minska möjligheten för motståndarna att sätta dig på en specifik hand. Bluffar du för ofta kommer motståndarna att upptäcka detta och syna för många lägen där du inte är favorit. Bluffar du för sällan får du för få syner med dina bra händer, och ger bort värde när du leder.
Åsikter om var de idealiska bluff-frekvenserna bör ligga varierar, och de matematiska beräkningarna bakom detta är komplexa. Ett tips är dock att prova dig fram och variera ditt frekvens av bluffande en smula.
En bluff är i allmänhet bättre ju färre motspelare som är med i potten. Ju fler motspelare som är med desto större är risken att du får en syn mot dig du inte vill ha.
I spel som har många satsningsrundor fungerar bluffar i allmänhet bätre ju tidigare de görs. Ju senare i given du är desto större är potten och spelare tenderar att inte vilja ge upp den. Ofta av felaktiga skäl som att de redan investerat mycket pengar i den. Det korrekta skälet att stanna kvar är istället som vi tidigare nämnt om pottoddsen medger att en syn vore korrekt.
På samma sätt som du bör ha en bluff-frekvens ska en bra motståndare och väga in aspekten att du har en sådan när de gör sina sannolikhetsberäkningar.
Starka händer ska du värdesatsa med för att få motståndaren att syna av, medan du bör lägga blufffrekvensen på dina sämsta händer du sitter med på slutet. Händer däremellan är det istället bättre att checka och syna en eventuell satsning från motståndaren (sannolikheten finns att denne försöker bluffa med sina sämsta händer) istället för att satsa själv. Om du satsar får du oftast bara syn av en bättre hand.
En semibluff är en hand som du satsar med även om du tror att den inte är bäst men har potential att utvecklas till det. Ett exempel är om du satsar på floppen med ett färgdrag. Du har nu två olika sätt att vinna potten; antingen genom att alla lägger sig, eller genom att du träffar ditt drag. Att bluffa helt utan något på hand eller något drag kallas att "vara tom" eller att "ha luft". Motsatsen till luft är "stål", när du sitter på en riktigt bra hand.
När du bluffar ska försöka göra det så slumpmässigt som möjligt för att inte motståndarna ska hitta några mönster i ditt agerande. vissa förespråkar att använda sig av färgen på det sista kortet (om du ska bluffa i 50% av fallen i ett visst läge, bestäm att du bluffar om kortet är svart), andra att man använder en klocka och kollar läget på sekundvisaren. Ett annat sätt är att ge dig själv "falska outs". Bestäm helt enkelt bland de korten som inte hjälper dig vilka du kommer att bluffa på. Med denna strategi bör du dock ta hänsyn till vilka kort du tror hjälper din motståndare.