Kristoffer Luap Vadsmo: Ibland känner man sig lite förlöjligad som pokerspelare
Kristoffer Vadsmo. Ringer det en klocka? För de flesta som spelar poker i Sverige gör det antagligen inte det; han spelar få turneringar, och det första officiella resultatet kom i somras när han tog sig in i pengarna i WSOP main event i Las Vegas. Ändå är Kristoffer en mycket framgångsrik och respekterad pokerspelare. Poker.se träffade Kristoffer över en kaffe för ett ingående samtal.
Det finns två huvudsakliga anledningar till Kristoffer Vadsmos anonymitet. Det första är som tidigare nämnts frånvaron av turneringsresultat; Kristoffer är en utpräglad cashgamespelare med i princip all volym online. Det andra är att han precis som många andra helt profilerat sig under de alias han använder på nätet. På sajten Europoker som han bloggar för och representerar som spelare i olika sammanhang går han under namnet WalmartBrat, och på pokerforum.nu är han en välkänd dagboksskribent som signerar sina inlägg Luap. Behovet av anonymiteten verkar ändå inte vara jättestor, utan mer något av en omständighet. EuroPoker har börjat använda honom en smula i PR-sammanhang i samband med bland annat coachning. Dessutom har han en läsvärd proffsblogg på deras sajt.
”Jag har alltid varit rätt prestigelös och inte brytt mig överdrivet mycket om att synas”, säger Kristoffer när jag tar upp frågan om att bli affischnamn för sajten. Vi sitter med varsin kaffe vid ett bord på klassiska kondiset Hurtigs på Drottninggatan i centrala Stockholm. ”Vi har varit ett internetgäng som inte synts så mycket i offentliga sammanhang, men jag har inga problem att vara en offentlig person för EuroPoker. Jag skriver mycket på forumen redan, och att knacka ned vad jag tycker i en blogg är inget stort merarbete.”
Kristoffers relation till pokern har sin upprinnelse många år tidigare, och bottnade i ett genuint intresse och tradition kring spel i största allmänhet.
”Jag har alltid varit något av en spelnörd. Jag spelade väldigt mycket schack när jag var liten, och kom även in på datorspel så småningom. Dessutom har vi alltid spelat chicago i släkten. Jag har för mig att vi körde 5 eller 10 öre poängen, och de vuxna brukade lägga sig så att vi barn skulle få vinna.”
Första kapitlet i historien om pokern skiljer sig inte från de flesta andras historier. Kristoffer började med frirullar och no-deposit-bonusar i slutet av gymnasiet, och en vinst ledde till en annan, även om det ursprungligen var på mycket låga nivåer.
”När jag vann första gången trodde jag att jag var bäst i världen, men sen förlorade man det igen. Så småningom vann jag något nytt och på den vägen är det. Sen har jag alltid varit en bankrollnit och försökt göra det rätt från början.”
Kristoffer klättrade i nivåerna på cashgamen, även om det tog ett tag. Han menar själv att ett av hans generella problem är att han aldrig fått in speciellt mycket volym i spelet, han är helt enkelt inte urtypen för en maratongrinder. Han har dock spelat tillräckligt mycket, tillräckligt högt och tillräckligt framgångsrikt för att kunna leva på det de senaste åren. Ändå har han parallelllt med spelandet studerat på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, på utbildningen Fastighet och Finans.
”Mina föräldrar är lite gammalmodiga av sig”, ler Kristoffer, ”de förstår inte riktigt vad jag sysslar med, utan tycker att man ska göra något ’vettigt’ av sitt liv istället för att sitta hemma hela dagarna. Det var en av anledningarna till att jag började plugga. Sen ville jag ha en examen också, det här kanske inte håller hur länge som helst.”
Kristoffer säger att han inte brukar berätta att han är pokerspelare för nya människor han möter, utan att han officiellt är student. Han tar upp problematiken med bilden av pokerspelare som miljonmaskiner som antingen drar in ohemult mycket pengar, eller som degenererade gamblers som bränner allt de har på några få knapptryckningar. Kristoffer gillar inte att prata pengar och summor, speciellt inte med människor han inte känner väl.
”Jag brukar säga till folk att jag lever ett okej liv när de frågar. Många jag träffar är väldigt nyfikna. Man hamnar i konstiga situationer när folk börjar fråga om hur mycket man tjänat. Vill man inte berätta det kommer frågan direkt om hur mycket man har förlorat. Folk förutsätter att man förr eller senare kommer att förlora allt, och man känner sig förlöjligad i vissa lägen.
Alla tror att man är ute och reser och åker limo jämt, när man i verkligheten sitter hemma i kalsongerna och klickar på en mus. Det är sena nätter och jobbiga pass med micromat och kaffe. Ballare än så är det inte.”
Samtidigt medger han att han trivs väldigt bra med livet som pokerspelare.
”Jag gillar friheten att kunna jobba var man vill, hur man vill och när man vill. Att vara sin egen chef är få förunnat, och det känns som att man ska ta den chansen om man får den.”
Vi återkommer till grindandet som Kristoffer berörde tidigare. Han säger att det finns en konstant stress hos honom att spela mer och vara duktig. Han kallar det en ”moraltantsgrej.” Det handlar inte i första hand om att nå upp till några specifika vinstmål.
”Jag tror att det är mer produktivt att sätta volymmål, då det är svårt att styra över hur mycket du tjänar. Sen beror det så klart på hur du är som person också. Tanken är väl att jag inte ska bry mig så mycket om hur det går, men det är klart att jag gör det ändå. Det är lätt att gräva ner sig om man bara tittar på resultatet.”
Manodepressiv och trasig är de något drastiska uttrycken som Kristoffer använder för att beskriva worst case scenarios med riktigt dåliga perioder i spelet. Hur hanterar man den typen av motgångar?
”Jag är en sån som behöver bollplank. Får jag inte prata om det sätter jag mig vid teven och blir apatisk, så det blir väldigt mycket snack.
Jag tror över huvud taget att detär jätteviktigt för din utveckling som pokerspelare att prata och umgås med andra som också vill utvecklas. När jag började spela på de högre nivåerna var jag fortfarande rätt värdelös på poker, men sen hamnade jag på en resa där några av de killarna jag umgås mycket med nu var med.”
Kristoffers bollplank i pokervärlden är främst gänget som han har den tidigare nämnda forumdagboken tillsammans med. Ursprungligen kallade de sig Kontoret som en retfull blinkning till en annan dagbok på forumet, The Office. Sedan en tid tillbaka heter den emellertid Luppens hjältar, där Luppen själv är Kristoffer ”Luap” Vadsmo. Det finns gott om respekterade namn bland de övriga spelarna i dagboken. De är inga superstjärnor bland liverailarna, men de har stor respekt i onlinevärlden och Kristoffer hyser inga tvivel om deras kapacitet.
”Några av killarna i dagboken tillhör det yttersta toppskiktet i Sverige om vi pratar om teoretiska kunskaper”
Flera i sällskapet har allt mer börjat synas ute i livesammanhang, från att mer eller mindre helt och hållet varit onlinespelare.
”Det är där det allra största värdet i pokern finns just nu”, säger Kristoffer, ”Internet blir tuffare och tuffare, speciellt shorthandspelen. Man märker skillnaden från år till år. Spelar du en liveturnering – till och med på nivåer som WSOP – kan det ofta vara väldigt softa startfält. Man får helt enkelt anpassa sig för att överleva.”
Kristoffer skryter inte om sina kunskaper, men medger när jag pressar honom en smula att han är en duktig spelare som står sig väl i det svenska toppskiktet. Vad är det som skiljer honom från de allra bästa i världen, de som spelar vinnande poker på de högsta nosebleednivåernamn, som Tom ”durrrr” Dwan, Alexander ”PostFlopAction” Kostritsyn, Daniel ”Jungleman12” Cates med flera?
”Hur långt man än kommit i poker har man alltid haft ett visst mått av tur efter vägen. Jag har haft det, och de har säkerligen också haft det. Sen måste man fortfarande inse att de garanterat gör någonting bättre än vad jag gör, de sitter ju troligen där av en anledning. Jag tror inte att de har en speciellt mycket tyngre teoretisk kunskap eller har bättre kännedom om hur de ska spela vissa händer. Det är nog mer så att de gör varje liten sak lite bättre, och allt detta sammantaget ger ett bättre spel.”
Ett av mina personliga favoritämnen att diskutera med pokerspelare är frågan om att ha en spelteoretisk optimal approach till spelet, kontra en mer exploativ stil där man utgår från motståndarens misstag.
”Jag ligger nog väldigt mycket närmare GTO än explo”, svarar Kristoffer när jag ber honom placera sig själv på skalan, ”Samtidigt är det ju så att det som funkar, det funkar. Speciellt om man spelar heads-up. Möter du en dålig spelare finns det ingen poäng med att sitta och försvara toppen av sin range i vissa lägen då han aldrig bluffar. Det jag får offra i direkt EV i den aktuella handen får jag inte igen i balanserandet av spelet. Sen tror jag ändå att det är bra att tänka på att vara någorlunda balanserad och ha koll på vilka frekvenser man ska ha.”
Mathematics of Poker är den spelteoretiska pokerns främsta verk, en tämligen avancerad skrift om hur man applicerar GTO-tänket i poker.
” Jag kan inte säga att den var helt lätt att läsa”, säger Kristoffer,”men jag tuggade mig igenom den till slut. Den är bra – jävligt bra till och med – men det är lite svår att ta till sig. Vissa grejer är det nog lätt att man applicerar helt fel på sitt spel, och sen blir det bara pannkaka av alltsammans.”
Ett tag kändes det som att det var en trend bland framgångsrika pokerspelare att säga att man aldrig läst en bok, och att folk nästan skämdes för om de gjort det, men Kristoffer visar sig vara raka motsatsen i fråga om utvecklingen av det egna spelet.
”Jag har alltid varit ambitiös och pluggat. Jag har kollat videos och läst böcker. I början läste jag väldigt mycket, nästan allt som fanns utgivet då. Jag tyckte att det var bättre att göra researchen först och grinda ordentligt sen. Då var det riktigt givande, men nu i efterhand kan jag konstatera att mycket av det jag läste kanske inte var världens bästa material.
Idag tror jag att det är psykologiböckerna som skulle ge mest, som Psychology of Poker, Poker Mindset och Your Worst Poker Enemy. Jag tror att de är nyttiga för alla pokerspelare även om man kan all teori bakom spelet.”
Nu kommer Kristoffer själv att hålla i en del coachning som en del i en tävling som EuroPoker arrangerar, och det märks att han ser fram mot utmaningen.
”Ja, det blir intressant. Jag har coachat lite tidigare i enskilda sessioner, och har tyckt att det har varit roligt. Det blir nästan ännu roligare om man känner till den man ska coacha sen tidigare, det blir lite mer personligt då."
Kristoffer säger att det mest misslyckade vore om det skulle visa sig att den han ska coacha visar sig vara en bättre spelare än honom själv. Han medger dock att risken är väldigt liten när jag påpekar det. Han har en rätt tydlig bild av vad det är han vill fokusera på i sina sessioner.
”Mycket handlar om att förstå varför man gör saker. Många vet inte varför de gör vissa saker när de spelar. Man måste bygga upp den logiska tankeprocessen och börja tänka ’Här gör jag så här därför att…’, och börja planera hela sin range. Att få struktur och fundament på vilket man baserar sina teorier tror jag att jag kan lite bättre än andra.”
Är det värt pengarna för en amatör att lägga ned de rätt så dyra kostnader det faktiskt medför att anlita en coach?
”Ja, det tror jag”, säger Kristoffer, ”Det kanske inte är värt att lägga $500 i timmen för coachning om du spelar NL50, men $150 i timmen är garanterat en bra investering. Det finns extremt skickliga coacher du kan få till det priset.”
Om man inte har råd eller tillgång till en coach då?
”Jag tror på duktiga coacher framför allt annat, men om man inte har tillgång till det tror jag på att titta på videos under förutsättning att man gör sin research om vilka videos man ska kolla på. Det gör nog mer skada än nytta att sitta och kolla på fel saker. Vissa av coacherna går in med inställningen att de gör saker för att det ’känns’ bra. Vill man bli duktig på poker tror jag att det är fel approach. Jag tror mer på att lära sig den fundamentala teorin, och sen göra avstickare därifrån när man kan det.”
En timmes samtal rinner bort snabbt, och Kristoffer är verkligen inte svårintervjuad. Han pratar mycket och engagerat, och det är alltid väldigt roligt att lyssna på människor som brinner för det de talar om. Även om han spelat poker i många år trots sin relativt unga ålder märks det att spelet och allt runtomkring fortfarande roar honom.
Tar han med sig det engagemanget i sin coachning och kombinerar med en bevisligen utvecklad känsla för spelet och dess mekanismer är några sessioner med honom säkerligen guld värt för de flesta svenska spelare.
Har du inte läst Kristoffers blogg på EuroPoker eller dagboken på pokerforum rekommenderar jag också ett besök där, då han dessutom skriver på ett medryckande sätt.